Ambivalenta pojkar

Har ni varti med om: Att ni suttit på toan, framåtlutad med armbågarna och därmed halva överkroppstyngden viladens på era lår, så länge att när ni är klara är benen helt bortdomnade? Om man mot förmodan skulle sitta i den ställningen i ca 30 minuter och sedan försöker resa sig upp går det ungefär lika bra som för en förlamad. Det sticker i låren och man undrar var smalbenen och fötterna tagit vägen. Du har ingen styrsel och styrka i varken fötter eller vader. Resultatet av detta blir att du måste luta dig mot handfatet för att handlöst inte falla till golvet. Som idé får du att, med knuten näve, lätt börja slå på låren och smalbenen. Där står du lite nöjd med din genialiska plan bankandes på dina ben tills du börjar få lite känsla tillbaka och inser nu att benen faktiskt fortfarande lever. Ditt enda problen nu är att det sticker, som tusen nålar, i fötterna för varje steg du försöker ta. Skulle någon se dig nu skulle dom förmodligen tro att du gick på glas, så är inte fallet du har bara suttit på toa för länge.
När du väl har lyckats få tillbaka blodcirkulationen i dina ben går du med stapplande och osäkra steg ut från toaletten, med en enda tanke i huvudet: Hoppas ingen har stått utanför och väntat!

Och som svar på frågan: Nej det har inte hänt mig heller....

//F