Ambivalenta pojkar

Som många vet så finns det, inom stand-upen.
ett par grejer man inte skämtar om, handikappade, förintelsen och aids typ.
Det som man inte pratar så högt om är största självmordet inom svensk komik man kan göra... skämta om Robert Gustafsson.

Vi har Robert, 40+.
Jag går inte in och säger att han inte är rolig. nej, jag säger att han har blivit en Gigolo. en manshora.
i början av 90-talet, så blommade Killinggänget ut,
Med en Robert i högform som spelade en massa olika figurer.
Dessa saker man fortfarande man fortfarande skrattar åt.
Han strechade sin tids komik, gjorde han verkligen.

På senare 2000-talet.. när han inte kommer på så mycket mer...
och den trötta daladialekten som han har kört på alla storkalas, börjar kännas lika trött som när en annan mimade till Jan Johansen på alla kalas i 4 år (hade dock farmor som mitt största fan)...
Då får man en smart pengarkramaridén, man gör en samling med alla roliga sketcher.
Ja visst fine. Men det är här som jag börjar känna nästan ett hat mot honom...
När det kommer en ny sån där film, varje jävla år.. och så heter den nå skojsigt som "nerpackad" eller "påkommen", ja, eller egentligen vad som helst...
Det som är det sorgliga, det är nog att han säljer den här skiten. för när den nya dvdn kommer ut... så är alla roliga scener i annan ordning.... o va spännande. det känns skrämmande nära Stefan och Krister för "oh great one"

Nej, om han skulle gjort som Cantona... och slutat när han var som bäst. då kanske det han ha blivit nåt av en legend.





som ni ser.... inte så jävla roligt.

//A