Ambivalenta pojkar

Eftersom bloggandet var bedrövligt på slutet då kanske inte riktigt gnistan funnits och viljan att såga saker inte funnits så tänkte jag faktiskt skriva lite om vad som verkligen hänt i livet eftersom mailboxen nu svämmat över av mail där folk vi att vi berättar mer om oss själva.
Okej nu har det inte riktigt varit så att det varit speciellt hårt tryck på det men det låter coolt att säga så och sen ha en anledning till dom andra grabbarna på redaktionen om att få skriva om sitt egna liv, vilket jag egentligen tycker gör lite ont, men i brist på annat kan man ju alltid såga sig själv. VARNING! Ni som tror att ni ska få läsa ett vanligt Ambivalent blogg inlägg med inriktning humor bör sluta läsa här.

Intervju med mig själv 2009-03-19

Så vad händer i V's liv egentligen? Vad snurar i hans huvud?
Just nu gör V sina sista dagar i Karlstad för den här våren och sommaren iallafall, framtiden låter jag vara osagd. Det känns både bra och dåligt. Bra att få komma hem ett tag och få lite nya rutiner och få återförenas och göra duon "bröderna dålig människa" hel igen. Dåligt på så vis att V egentligen trivs ganska så bra här, har träffat fantastiska människor, vissa som kommer vara för resten av livet. Så det är med en viss sorg i hjärtat som V packar ner sina saker, men samtidigt om hopp och ser en bra framtid.

När jag denna dag träffar V sitter han i sin soffa, mjukisbrallor och en trött t-shirt och har precis tagit hand disken. Killen ser sliten ut efter en hård gårdag då han både jobbade och sen spelade en viktig match.
Är du sliten?
-Ja det är klart kroppen börjar säga ifrån men jag står forfarande upp och tänker inte ge mig förrän vi grejat det. Men det är klart, det tar på psyket att leva med press, speciellt vissa dagar om man bara går hemma då hinner man tänka lite för mycket, men nu har jag iallafall jobbat en del på slutet vilket gjort livet lite lättare. Så det är nog snarare huvudet som är slitet jämfört med kroppen även om ryggen börjar säga ifrån nu.

I bakgrunden hör man spotify som kör Kc and sunshine band.Det är med ett haltande steg V går och hämtar kaffe kannan och fyller på våra koppar.
Vad har du gjort?
-Haha jag har sån fruktansvärd träningsvärk i vänstervaden, jag och F spelade badminton i måndags. Det blir så när man får använda muskler som vanligtvis inte använder.
Hur gick det när ni spelade?
-Haha inga kommentarer, men som vanligt gick det hårt till, dock inga sönderslagna racket denna gången.
Haha jasså, har det hänt?
-Ja det har hänt, är väl rätt lindrigt ändå mot vad jag har gjort förut när förlorat något. Jag är väl vad man säger en fruktansvärt dålig förlorare, men jag är hellre det än en bra fölorare.
Ojj varför det?
-För att jag vägrar ge mig förrens jag vunnit, och viljan att vara bäst är det man brinner för.
Är du lika som person i vanliga livet också?
-Svårt att svara på, det ska nog inte jag bedöma. Men det är klart att det speglar en i vanliga livet också, jag vill ju alltid vara bäst. Men som person tror jag nog i grunden att jag är ganska ego, men det är alla människor mer eller mindre. Sen är det klart att man försöker vara en ödmjuk person genom livet, det kommer man långt på, men i slutändan är det ändå en egoistisk handling att agera så för att man vet att man själv vinner på det.

V tittar ut genom fönstret på den soliga eftermiddagen som lyser utöver Karlstads förort. Den sista snön har precis börjat avlägsna sig från backen och man kan börja se vårens första tecken. 
Under den här delen av intervjun märker jag allvaret i V's blick, någonting som säger mig att det verkligen kommer från han hjärta det han säger.

Det låter som att du har rätt bra självförtroende?
-Ja det ska jag nog inte sticka under stolen med, jag är rätt självsäker. Det är klart att jag ibland har mina stunder då jag tycker livet är piss, men i det stora hela har jag självförtroende, ibland lite för mycket som min mamma brukar säga.
Är det mycket groupies till er hockeyspelare då?
-Haha för det första vill jag nog inte kalla mig hockeyspelare, jag är en kille som gillar att utöva idrotten, inge mer. Hockey är ingen livsstil jag vill förknippas med. Groupies vet jag inte om det är så mycket på den här nivån, vet ju inte hur det är i andra städer, men man kan ju inte säga att man märkt av det i munkfors speciellt. Klart man kanske märkte av att man blev mer populär i min förra klubb, men i den staden var hockeyn större och man var mer igenkänd där.
Men får du mycket tjejer överlag?
-Det är sånna här frågar man ska svara svenskt och ödmjukt på och säga att jag inte hade klarat det utan mina vänner osv?! Det här med tjejer har väl aldrig egenligen varit ett problem för mig och mängden tjejer har man väl mer eller mindre kunnat bestämma själv. Kan låta kaxigt men det är sanningen. Jag blir jätteglad av komplimanger och tycker alla tjejer som försöker är värda en chans, men jag har en tendens att tröttna lätt då jag är alldeles för kräsen, så jag kan nog kanske ha krossat nåns hjärta ovetandes vilket jag är ledsen för, då jag aldrig menat någon nåt illa. Jag har så fruktansvärt svårt att bli kär. Men karma kommer nog betala tillbaka mig en vacker dag också.
Men hur ser drömkvinnan ut då?
-Bra fråga, jag har nog inget direkt utseende ideal så där, jag vet ju att jag har haft en tendens att falla för korta tjejer, men det är nog bara en slump att det blivit så. Men drömkvinnan är den som kan vara min bästa vän, den som jag kan berätta allt för, den som jag kan skratta och gråta med. Den som jag varje dag gör allt för göra glad. Den som helt enkelt får mitt hjärta att hoppa ett varv varje gång jag ser henne.
Låter som ett rätt bra ideal?!
-Ja det är det men det gör en rätt kräsen också och det är inte lätt att hitta denna kvinnan. Speciellt när man har nära polare som redan fyller många av behoven, som man redan har ruskigt kul med, då ska det mycket till för att man ska släppa det för någon tjej. Man vill ju inte sitta hemma på mys och tänka på vad polarna är ute och gör för kul, då är man lite fel ute.
Så om man får fråga, träffar du någon nu?
-Skulle jag sitta här med dig då?!

Märker att V blir aggresiv av min fråga, kanske ett känsligt ämne. Så jag leder snabbt in på ett annat ämne.

Så hur ser framtiden ut?
-Först och främst väntar dom sista kvalmatcherna som vi ska fixa, sen får man se vad som händer med hockeyn efter det. Kommer hem till dalarna sen för resten av våren och sommaren för jobb. Ska en sväng till Spanien med Ambivalenta i sommar vilket jag ser fram emot fruktansvärt mycket. Det är väl den framtiden jag vet just nu.

Okej, då får jag tacka dig för den här pratstunden!
-Tack själv, det var trevligt!

// V