Från vän till mobbare

Jag brukar ha en liten förkärlek till att berätta historier om min barndom och ikväll är en sådan kväll då jag tänkte lätta mitt hjärta lite.
I ornäs där jag växte upp gick jag mina låg och mellanstadie på den lokala lilla skolan. Jag var idrottskille, så jag spenderade många av mina raster med fotboll, innebandy eller något annat som innebar tävling. Jag gillade att stå i centrum och roliga timmen var väl kanske då jag fick briljera som mest. Jag var ju lite av klassens pajas, sa vad jag tyckte och tänkte vilket verkade gå hem hos många.

Som tur var hade jag en kompis i klassen som också hade samma humor som mig, vilket gjorde oss till en grym duo sista timmen på fredagarna. Nu kanske inte våra uppträdanden var jävla bra egentligen, stefan och christer hade nog till och med kunnat klassas som bra i jämförelse med oss. Men det gjorde inget för klassen älskade oss ändå, en femtaklassares humor gillar ju iof stefan och christer så det gjorde ju kanske sitt.

Jag och min humor kompanjon blev väldigt bra vänner ett tag där i femman och vi gjorde roligt av allt vi kom på. Vi kom på smeknamn på lärare, skojade runt med klasskamrater. Vi kom på sjuka historier om ett julbords underlägg som fanns i matsalen, som vi sedan skrev ner och lämnade in som arbete och även läste upp på roliga timmen. Allt var frid och fröjd och jag hade en kompis som jag hade riktigt kul med.

En dag så lekte vi ute och plötsligt pratar vi om musik och min kompis säger att han gillar Elvis. Jag som då inte var nåt större fan av Elvis utan mer gillade otroligt coola BSB(Backstreet boys) säger då; " men elvis är ju inge bra, han bara åt och knarkade ju". Vi skrattade lite och lekte väl glatt vidare. Men jag anade nog inte vilken skada mina onda ord hade gjort.

Dagen därpå kom inte min kompis till skolan. Fröken ropade på morgonen upp att han var hemma för att han mådde det dåligt sen sa hon att hon ville i enrum tala med mig. Mitt hjärta började klappa snabbt och jag blev orolig vad jag kunde ha ställt till med. Fröken tog in mig till ett mindre rum och förklade att min kompis var hem för att jag hade mobbat honom. Jag blev iskall direkt och kände en klump i magen. Jag blev tvungen att ringa min mamma för att bestämma möte med henne och min kompis och hans föräldrar efter skolan. När jag pratade med mamma brast jag ut i gråt för jag visste inte vad jag gjort utan bara att jag tydligen skulle ha mobbat honom.

Senare på eftermiddagen var det då dags för möte. Jag hade gått och varit spänd och nervös hela tiden för vad jag hade ställt till med. Min mamma kom och jag mötte upp henne, hon verkade inte speciellt glad på mig över vad jag kunde ha gjort och rädslan jag hade skar sig genom hela kroppen. Vi kom in till rummet där min kompis, hans föräldrar och min fröken satt. Vi satte oss ner och min kompis mamma började tala om vad problemet var. Han hade blivit ledsen för att jag kallat Elvis knarkare och därför valt att stanna hemma från skolan. Det hela angav tonen på mötet och vilket JÄVLA Kalle-anka problem det egentligen var. Men när min mamma fortfarande återberättar det skrattar hon väldigt åt stämningen när hon tänker på hur hon håller sig för skratt när en fullvuxen morsa sitter och skäller ut någon annans son för att ha kallat Elvis knarkare. Ta en 11-åring på sånt allvar är ju ändå rätt skönt! Tänk då nästa gång du röstar, den här kvinnan har också rösträtt, kvinnan som ser en 11-årings ord som något livsalvarligt.


Ibland önskar jag att jag kunde resa tillbaka i tiden, för faan vad jag skulle ha sågat kärringjäveln idag! Men jaa vad gör man, lika bra att leva vidare Livet som "Mobbare" här på bloggen. För Elvis var faan fet och knarkare, jag säger ju som sagt bara vad jag tycker och tänker!

// V


Dagens ris..

...går till våra svenska klottrare/graffitimålare. När jag satt och slösurfade fick jag se graffiti från USA, får erkänna att grabbarna där ligger ett steg före. Skärpning nu alla svenska graffitimålare!







Om något liknande skulle presteras tror jag till och med att saneraren skulle vägra ta bort det, han skulle iallafall tveka. Ge oss mer konst i samhället. Vi är många som ofrivillgt blir drabbade av popkulturen (inget ont om håkan, det blir gärna hatisk stämning då) så ge oss något nytt!

//F

Osäker på dansgolvet

Om du känner dig, som jag, lite osäker på dansgolvet är det bara att göra såhär:



Inga problem nu när man vet hur man ska göra!

//F

När jag drog en nit....

Alla människor går mer eller mindre på olika minor här i Livet. Jag var med om en sådan grej för ungefär 2 år sedan. Jag hade spanat in en tjej, ni vet sådär "för snygg för mig"-tjejen. Jag lyckades genom en kompis hjälp få tillgång till hennes nr för att överhuvudtaget på nåt sätt visa att jag levde. Tjejen ifråga visste väl kanske vem jag var lite halvt men mer än så var det inte så därför behövde jag ju göra mig hörd genom ett välformulerat sms. 
Jag skrev sms:et och pirret direkt efter startade genast, får jag något svar, vad kommer hon svara osv. Tiden började gå och jag blev otålig, efter 5 min klättrade jag på väggarna. 

Dom 5 minutrarna blev plötsligt till timmar och helt plötsligt hade det gått ett dygn. Fortfarande inget svar. När det sedan hade gått två dygn blev jag nästan orolig om sms:et hade gått iväg så jag skickade om det. Då, som en blixt från en klar himmel kom ett svar. Med stor förväntan öppnade jag sms:et men möttes av en stor besvikelse. Ungefär "Hej! det är bra. sj? kram". Här hade man lagt ner hela sin själ i att skriva att man tyckte hon såg bra ut och att man var intresserad och till svars får man kanske sitt livs sågning mellan raderna! Ja menar, om hon inte anser att hon sågade så har hon nog vissa sociala problem. 

Jag svarade iallafall glatt tillbaka som om inget hade hänt och tänkte att hon kanske är nervös av sig. Svaret jag får efter det skiljde sig knappt från det första. Även om hon är intresserad kan hon väl iallafall använda sms:et fullt ut och skriva det istället för 6 ord. Blir ruggigt dyrt pris per ord i slutändan........

Så jag märkte ganska snabbt att mina chanser var inte så jättestora. Men min stolthet var kraftigt skakad. Hur kunde jag bli så sågad utan att hon ens kände mig? Jag fick ju aldrig någon ärlig chans. Så 1 år senare såg jag henne igen och tänkte, varför inte, jag gör ett nytt försök. Det skulle jag aldrig ha gjort. Ytterligare en gång lyckades jag sänka mitt återvunna självförtroende. Lika kall som för ett år sedan var den vackra madame! Jag hade blottat mig själv en gång till och få till svar en käftsmäll utan dess like. "Alltså, jag vet inte om jag vill träffa dig, men vi kan ju vara kompisar. Vi kan ju prata över msn och så?" Jävla kalle-anka!! Vilken geni problemlösning! "vi kan ju prata över msn?" Är hon 12 eller? 
Okej jag är bitter som faan, hatar att bli nobbad, men att bli nobbad med en jävla disney-klubben fras var ju kanske inte vad jag trodde om henne. Så såhär i efterhand kanske jag är rätt glad ändå att hon inte utnyttjade sina sms fullt ut.


Det lustiga var att idag så var jag ute med min vän(även vän med nobbartjejen) på stan och stöter då på denna tjej med en av hennes vänner. Jag säger hej men helt utan respons, eller jo, hennes kompis är iallafall tillräckligt uppfostrad för att säga hej. Men dom går snabbt fram till min kompis, kramar henne och frågar hur det är. Och där bredvid får jag stå, och ja, skåda detta skådespel, blir totalt ignorerad i en situation som är stelare än mina hemgjorda pepparkakor. Att det gått 1 år sedan vi hördes sist spelar tydligen väldigt stor roll och det gör tydligen att man inte ens kan säga hej. Ytlighet när den är som skönast!
Jag kanske helt enkelt borde fråga chans via en lapp nästa gång........

// V 



Stämningsrapport

Förra veckan skrev jag om att vi ville försöka få bort den stela stämningen som så ofta infinner sig i det svenska samhllet. Vi vill helt enkelt göra vardagen lite roligare. Vi kan skönt konstatera att vi är fler som har samma åsikt, denna skylt såg jag till min glädje i helgen.



Ps. Försök bidra till ett roligare Sverige Ds.

//F

En ny upptäckt..

.. om dessa tjejer igen.
Jag hade tanken i somras, men visst Sex and the City-filmen är det ett väldigt snack. och jag har ju sett nått avsnitt.
så då kunde jag väl gå på den filmen (inte ensam naturligtvis)

Efter att ha sett filmen så kände jag absolut ingenting. ingenting. och det är regissörens fel.
för på dem nästintill 2 timmar inte gör ett skit.. inte en gnutta av spänning, ingen tvist.
Alla som man förstod skulle vara ihop slutar det med att dem är ihop.
Men det som är det konstiga, att istället för att bli besvikna att deras favoritserie blev en skit film. så istället hyllar dem skiten.
och det är inte en tjej heller, utan det är ALLA tjejer.
Där är min upptäckt. Att alla tjejer gör det, även dem som inte har sett den än.
Då har vi fått ett "Kejsarens nya kläder" syndrom.
Alla går runt och säger att filmen är bra, bara för att dem måste. ingen vågar säga emot.
för det skulle att vara att svika sitt eget släkte.
Snart kommer det någon oväntad och säger, "men den där filmen var ju värdelös".
och allt släpper....

Men just nu, så undrar jag, Scarface och Gudfadern som är bland filmhistoriens bästa. Ska dem utmanas med Sex and the city - The Movie?
Det tvivlar jag på.

/A, Som väntar på förändringens vindar...

Tråkigt i Ludvika

Satt och läste runt lite på mina hemtrakters dagstidningar på nätet. Fick syn på en lite lustig artikel med överskriften "Bajsade på skolgården"(http://www.dt.se/nyheter/ludvika/article367940.ece). Några ungdomar i Ludvika har alltså vid 22.15 tiden igår inte haft så mycket för sig att det var lika bra att åka ner till skolan och bajsa. Ja menar, hur roligt är det att bajsa på toaletten hemma egentligen, det gör man ju ändå varje dag, och när det är fredag kan man väl få ha lite kul liksom! Eller så blev dom så less på alla tv-program som går på fredagar och utelivet för en tonåring i Ludvika är inget att höja till skyarna. 

Ja menar, lilla Julafton när Frida kommer till folkparken och spelar dunka mig gul och blå 7 gånger. Så jag förstår att man blir lite förbannad som ung i Ludvika. " Nej fy fan va dött det är ikväll, nu får det fan ta och hända nåt! Jag vet, vi åker ner och lägger en kabel på skolgården". Dom 4 grabbarna kastar sig in i sina epa-traktorer, ner till skolan, och sen bara skiter dom. 
Jag undrar lite, tog dom toapapper med sig, hur tvätta dom sig efter åt eller var det någon som var riktigt jävla dålig i magen?
Nej stackars ungdomar i Ludvika, det här är faan emot mänskliga rättigheter, att man ska behöva skita på skolgården för att kunna ha kul en fredag!

// V   


Dålig statistik

Ett fenomen som återkommer varje vecka är vårt "helg-tapp", vi brukar helt enkelt ha färre läsare under helgerna och vi brukar även skriva färre inlägg. Detta ser vi på ambivalenta givetvis som någonting positivt. Skönt kan vi konstatera att både vi och våra läsare har vettigare saker för sig under helgerna än bloggen.
Mardrömmen vore ju att va som modebloggarna och deras fanatiska fans som lever för deras blogg. Då skulle jag bli rädd!

//F

Jag sålde min själ idag.

Idag "horade" jag ut min själ rejält. Jag och mina syskon var och käkade och råkade få syn på Håkan Hellström som tydligen ska spela här ikväll. Tankegångarna gick i huvudet, borde jag ta ett kort ihop med honom, 2000-talets autograf. Det är ju ändå en av Sveriges bästa artister med ungefär 200 hits?! Tror inte det va.......... 
Men det blev inte så, jag gick aldrig fram och bad om ett foto. Ändå sitter jag här och skäms. Men inte för att jag inte gick fram och fråga, nej nej, utan för att jag tänkte tanken att gå fram och fråga! Jag tänkte alltså sälja min själ så billigt till djävulen! Undrar om gud nånsin förlåter mig för att jag syndat, får nog dra några rapp med repet över ryggen på mig själv.

Jag och min bror har som grej att ta kort ihop med lite kändisar som vi ser. Men jag insåg snabbt att vi måste få lite nivå på det hela. Vi satte ju höjden när vi fotade oss ihop med systrarna kallur, ja menar, dom har ju iaf dejtat pim-pim och snubblat bort ett os-guld! Vad fan har Håkan gjort då? Jo han har väl lyckats skapa sig ett gott rykte i kulturSverige om han har "så bra texter" och att han är så mycket glädje. Totalt tondöv kan man alltså få så mycket fans?!

Jag ska tala om vad håkan är, håkan är mode. Håkan har inte gjort några klassiker låtar. Håkan kommer aldrig göra några klassiker. Men håkan är mode för människor i Sverige! Det är mode att vara lite kulturell idag, det är mode att vara lite festival, det är mode att gilla Håkan. Håkan gjorde så att "poppiga" människor går runt med snusnäsdukar, sjalar och hattar i Sverige och tror att dom är musik-kännare. Så jag kan ändå ge lite cred till håkan för hans egentliga affärsIdé verkar gå hem hos många vilsna själar.....

Jag är ledsen, mina vänner, men på Nöjes ikväll är det tyvärr många vilsna själar ute och tror dom är musik-kännare.  Jag vet att alldeles för många av mina vänner ska dit, jag klandrar dom inte, ja menar, alla andra är ju där.....En glädjekonsert och ni kommer säkert ha jätte kul, det hoppas jag ni har. Men jag skulle kunna skicka en lista på grejer ni skulle kunna lagt era 250 spänn istället på.... för kom aldrig och säg att ni var där för musiken, för om ni var det, då har ni betalat ett rejält överpris. Jag kan tycka att all ni som går dit borde bjudas på 3 drinkar i det priset för hur faan har man mage att ta ut 250 spänn för håkan. Hur mycke tar dom betalt när riktiga artister uppträder? Vart är världen på väg......
 




Ps. Skriv på ni som tycker Håkan borde få Procent av HM's popmode försäljning.Ds

// V

7th Heaven

Jag vill att vi blundar lite snabbt, och funderar. Vad fan hände egentligen? vem lät dem hålla på?
Ni vet vad jag pratar om, 7th Heaven.
Jag har sett Playa del sol, jag har plågat mig igenom One Three Hill*, kollade till och med på The Hills, en gång.
Men det finns inte något, som är så störande och irriterande som när man hör den här låten...

En trasig serie om en Frireligiös Familj i usa. Visst fin grundidé, lite småmysigt och så.
men där slutar det som är fint. för sen går resten av idén åt helvete.
Dem problemen som dem tar upp i programmet. är så tråkiga vardags problem.
till exempel. nån hade glömt att ta bort sin tallrik från matbordet och då måste dem ha "familjemöte"
en jävla massa familje möten hela tiden!
Eftersom jag inte skulle kunna håna programmet utan att ha sett på det så ha jag såklart sett det.
Kom ihåg ett avsnitt, en av flickorna i familjen hade övertrasserat sitt kreditkort. men det var inte så att hon hade tryck upp krediten för att få lite amfetamin, utan det var typ en kaffelatte på 6 dollar.
och så går hon runt hela avsnittet och skäms och inte hoppas att pappa inte ska få reda på det.

Så här ser typ alla avsnitt jag sett, och jag antar att alla andra avsnitt går under samma linje.
Varje avsnitt ska innehålla frasen "det var dumt gjort, men bra att du berätta" varje gång moralkakan ges ut på slutet.

detta får mig att må dåligt inombords, jag vill slå nått, spott eller stryka nått. allt för att må bättre.

//A (förlåt för att jag finns)

Nytt tema

Vad vore Carola utan sin religiösa tro?

Hon kommer undan med det ena konstiga uttalande efter det andra.
Utan sin tro skulle hon nog med största sannolikhet klassas som mentalt sjuk.



//F


Dåligt sms-minne

Inte alltför sällan brukar det hända att jag skriver svar på ett mottaget sms, men under skrivandet glömmer jag bort vad det är jag svarar på. Någonting har distraherat mig och tagit min koncentration från sms-svarandet. Är det bara jag som ska oroa mig för mitt svikande minne eller finns det fler som är lika glömska som jag?
Håller tummarna för att det bara är tillfälligt så jag inte är påväg mot någon kritisk ungdomsform av alzheimers...

//F


Underhållande reklam

Vem är inte trött på skrikande och gråtande barn på allmäna platser?



//F

Akta er för det (o)väntade snöovädret

Just nu skrivs det och varnas för snöovädret som drar in över landet. Hur många höstar i rad ska vi behöva läsa dom denna skit? Det kommer ju inte som nåogn överraskning direkt att vägarna blir halkiga och att snön kan börjar falla såhär års. Nu vill jag inte läsa att någon stackars krake drabbats av blixthalkan och kört ner i diket, någonsin. Skärpning nu svenska folket!



//F


Vad hände med....

...Fader Fourah?
Ja, ni vet han, den ack så trötta gubben men som kunde allt, och levererade det med glimten i ögat.
Vilken karaktär som tv4 byggde upp.
Jag var nog inte den ändå som gick runt och trodde att han alltid bodde på fortet och skötte vilka som skulle få bli inburade och inte...
Var fick han all sin visdom ifrån? var det från boken som han hade? kunde han hela boken?
dessa var frågor som fick unga mig att ifrågasätta min existens här på jorden...
okej, kanske lite drastisk slutsats.. men ändå, jag är fundersam.
Vart tog du vägen?




//A


Mardrömmar forts

Jag har tidigare berättat om mina vidriga mardrömmar om monstret ötzi. Jag tänkte fortsätta lite om barndomen och mardrömmar.
Jag hade egentligen inte så mycket mardrömmar i övrigt utan den i familjen som fick utstå mest fara när mörkret föll över ornäs var min bror. Vi delade rum så man gick ju inte helt oberörd när mardrömmarna gav sig på honom. Han stötte på alla möjliga varelser när mörkret föll, tomtar, troll, tjuvar, distriktsskötare osv. Men den farligaste och äckligaste varelsen som besökte honom många kvällar var skapad av självaste SVT, barnskrämmarkanalen! 
Joppe, den äckliga psykopat mullvaden som ägdes av albino-damp-ungen OLA, hade skapats av SVT, bara för att göra livet ett helvete för småbarnsföräldrar i Sverige. Inte en gång efter att detta program sänts fick dom sova själva i ro utan nu fick dom istället ha deras nerkissade 4-åring mellan sig. Så barn på denna tiden kunde ju ta och glömma både att få ett syskon och glada föräldrar!   
Bara introt där man spelar sån där kalla kårar musik tycker jag inte ska få sändas före 10 på kvällen. Det är väl klart som faan ungar blir rädda, skadade för livet. Skräcken som jag såg i min brors ögon efter detta program är en av mina otäckaste ögonblick! Detta utmynnade i att vi kunde glömma att få den tredje länken till en brödrakedja i ishockey!  Fy faaan för Svt som inte lät mina föräldrar ligga ifred!! 


// V
  

Intressant vägval

Påväg hem från staden ser jag till min förvåning en bil som väljer vänstervarvet i en rondell. Det är ju egentligen skitsvårt att lyckas baxa in bilen och köra åt fel håll i en rondell. Att det var en kvinna som körde var kanske inte till lika stor överraskning, eller närmare bestämt en tant runt 80+.
Jag antar att om man tillhör de första generationerna bilförare i landet så gäller inte trafikreglerna, istället får man en större frihet och tillochmed framföra sitt fordon precis hur- och varsomhelst. Genomgående tycker jag det verkar stämma när jag ser mina äldre medtrafikanter på vägarna.

//F


Bilddagbokstjejer...

Vår vän och kollega V har ju, som ni läst, tagit upp detta med Bloggtjejer ett par ggr.
Då ska jag berätta om deras cybersyskon, tjejerna på bilddagboken! (för er som inte vet vad det är så står det bra förklarat här)

På bilddagbokens startsida står det "Bilddagboken är ett socialt verktyg som låter dig dokumentera dina dagar i bild och spara ögonblicken för dig själv och visa dem för andra."

Man tror att alla har något intressant att berätta eller konstnärligt att visa.
Bilddagboks-Flickorna, som vi får kalla dem, har gjort sig en liten drömvärld.
Hur är deras syn på livet?
Jo, om det är 31 dagar på en månad, varför inte då fylla den med 30 bilder på mig själv och en på sin underbara pojkvän eller nån trött kille från en Amerikansk tv-serie?

Då tänker säkert ni, det är väl bra att dem har bra självförtroende?
Ja, det är jättebra, om det inte vore så att det ända bilden fokuserar på, är de bröst som dem vill ksylta med.
Då är det självklart dem ända tjejerna som drog bröstlotten i pubertetslotteriet.
Men till varje bild som de har tagit så står det ofta en text, och vad ska man skriva efter att man ha skrivit "jag i urringad tröja" på första kortet?
Men det är det att dem inte bara tar det klassiska "snettuppifrånsåhelaarmensyns" utan dem tar det värsta kortet som finns, att ta kort på sig själv i spegeln. man ser bara en stor blixt och sen lite av ansiktet och lite av brösten.

Men en sån bild kan man alltid lägga i svartvitt så blev det helt plötsligt mycket mer "konstnärlig"
Då kommer antingen en kommentar t.ex "Vad gör man på en söndag" ,"Bio med G och F idag" eller klassikern ":):):):):)".
Eller så finns det ju dem som är lite vuxnare och inte skriver nånting.

Under varje kort finns ett kommentatorsfält. där man kan skriva sitt om bilden, men hur kul kan det vara att kommentera 360 nästan likadana bilder?
Skitkul tydligen, eftersom att de flesta av läsarna (som även här är största delen, kompisarna) spenderar stora delar av sina dagar att just kommentera dessa inlägg,

Att det inte tas upp mer är ju jävla mysterium, att det fortfarande inte finns någon i MellanmjölkSverige som bryr sig när dem Clownar ut sig såhär.
Men vi kanske ska låta det fortgå, så dem där ungarna snart tar kol på varandra.
Eller så stänger vi ner bilddagboken, och då kanske människorna börjar krypa ut, eller så hittar dem nått nytt ställe.

//A  med credd till F

"Any hot girl who can aim a Camera thinks she's a photographer, 'ohh i just took a picture and its black & white and shaded"-Seth Macfarlane

Hippie talar med mjukglassmaskinen

Under gårdagens lunch satt vi intill en riktig hippie-familj, dom var som tagna direkt från 60-talet. Det långa håret, det ovårdade skägget och den minst sagt speciella klädstilen fanns där. Kvinnan i familjen skulle ta sig mjukglass från lunchrestaurangens mjukglassmaskin. Det är en ganska enkel sak, man drar ner ett handtag när man vill ha glass och för sedan handtaget tillbaka till ursprungsläget när man fyllt sin bägare.

När vi sitter och småpratar hör vi kvinnan ropa högt över hela lunchstället: Men stopp! och vi ser paniken i hennes ansikte. Hon lyckas sedan dra tillbaka handtaget och skyndar mycket pinsamt därifrån. Vi kollade på varandra med förvånad blick innan vi bröt ihop av skratt. 
I själva verket finns två olika teorier: Antingen trodde hon att glassmaskinen var röststyrd eller så har hon ätit för många "magic-mushrooms" och rökt för mycket skumma saker så hon fastnat i någon slags psykos och hallucinerat att glassmaskinen i själva verket var något helt annat. Hursomhelst så förgyllde hon våran lunch.

//F


Huvudingrediensen i potatismos?

Satt och funderade lite över vad som är huvudingrediensen i potatismos så jag slängde iväg sms till 118 118. Mycket riktigt så var det POTATIS som var huvudingrediensen så nu behöver jag inte oroa mig över det. Faan va lite jag har att göra.... nej nu går jag och sorterar mina 4 kokböcker i bokstavsordning sen får det nog bli sängen....

// V

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0