Min illusion, dröm och hägring... DTPA
Under en utekväll på en av stadens alla krogar mötte jag hennes blick. En känsla av värme och glädje spred sig genom kroppen. Hon log mot mig och jag mot henne. Hade det inte varit för den tatuerade 110-kilos-muskelpaketet-med-rakad-skalle som satt bredvid henne hade jag nog i alla fall funderat på att gå fram.
Efter ett tag gick killen och tankarna börjde genast flöda. Vem var denna mörkhåriga, tatuerade, with good bodyshape kvinna med ett sånt sug i blicken som inte kan beskrivas med ord. Och framförallt, vad ville hon mig... Men ändå tog fegheten över och jag vågade mig inte fram till henne.
Några veckor senare under en ute-torsdag på samma krog fick jag syn på samma kvinna. Den här gången hade jag bestämt mig för att prata med henne. Jag gick in och hälsde på några vänner längre i på krogen, detta skulle bli ett misstag större än jag kunde ana. Hon försvann lika fort som hon kom, på mindre än en minut var hon försvunnen.... Hon blev vid detta laget en myt, vid namnet: DPTA = Den Tatuerade På Ankan. Finns verkligen denna kvinna på riktigt? Eller är hon bara en illusion?
Under en fika i måndags satt jag och V och kollade på allt folk runtomkring oss. Vi fick syn på en kille som trodde att vi fortfarande levde kring milleniumskiftet. Han bar svarta adidas goodyear, för stora jeans, en gammal svart huvtröja och ett SVETTBAND runt vänster handled. Frisyren gick i big-brother-tema. När vi sedan går förbi hans bord så möter jag hans fika-dejts blick. Hon ger mig en varm blick och ett leende, plötsligt går det upp för mig att det är Den tatuerade På Ankan han sitter och fikar med.
Jag frågar V rakt ut: Vad fan gör den tatuerade på ankan med den där jävla svettbandskillen? Ingen av hade ett vettigt svar. Vissa frågot här i livet finns det inga svar på.
Nu vet jag i alla fall att hon finns på riktigt. Men fortfarande får jag leva i ovisshet, jag vet ju inte hur det hela hade slutat om jag för några veckor sedan hade vågat mig fram. Kanke hade jag varit lika lycklig som svettbandskillen och fått en alldeles underbar träff med henne...
//F Som vid nästa tillfälle har lovat sig själv att prata med denna mystiska men ack så intressanta kvinna!
Efter ett tag gick killen och tankarna börjde genast flöda. Vem var denna mörkhåriga, tatuerade, with good bodyshape kvinna med ett sånt sug i blicken som inte kan beskrivas med ord. Och framförallt, vad ville hon mig... Men ändå tog fegheten över och jag vågade mig inte fram till henne.
Några veckor senare under en ute-torsdag på samma krog fick jag syn på samma kvinna. Den här gången hade jag bestämt mig för att prata med henne. Jag gick in och hälsde på några vänner längre i på krogen, detta skulle bli ett misstag större än jag kunde ana. Hon försvann lika fort som hon kom, på mindre än en minut var hon försvunnen.... Hon blev vid detta laget en myt, vid namnet: DPTA = Den Tatuerade På Ankan. Finns verkligen denna kvinna på riktigt? Eller är hon bara en illusion?
Under en fika i måndags satt jag och V och kollade på allt folk runtomkring oss. Vi fick syn på en kille som trodde att vi fortfarande levde kring milleniumskiftet. Han bar svarta adidas goodyear, för stora jeans, en gammal svart huvtröja och ett SVETTBAND runt vänster handled. Frisyren gick i big-brother-tema. När vi sedan går förbi hans bord så möter jag hans fika-dejts blick. Hon ger mig en varm blick och ett leende, plötsligt går det upp för mig att det är Den tatuerade På Ankan han sitter och fikar med.
Jag frågar V rakt ut: Vad fan gör den tatuerade på ankan med den där jävla svettbandskillen? Ingen av hade ett vettigt svar. Vissa frågot här i livet finns det inga svar på.
Nu vet jag i alla fall att hon finns på riktigt. Men fortfarande får jag leva i ovisshet, jag vet ju inte hur det hela hade slutat om jag för några veckor sedan hade vågat mig fram. Kanke hade jag varit lika lycklig som svettbandskillen och fått en alldeles underbar träff med henne...
//F Som vid nästa tillfälle har lovat sig själv att prata med denna mystiska men ack så intressanta kvinna!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Låter som en film för TV i 3 delar av Lars Molin.
Trackback
