Ambivalenta pojkar

Efter en tids paus från bloggen är jag äntligen tillbaka! Det har varit en hektisk vecka där städerskor slutat och den efter den andra vill ha en bit av kakan när man är "kändisbloggare". När då även skrivkrampen slår till väldigt olägligt blir man sömnlös av all media som ringer ner och undrar varför man inte skriver. På aftonbladets nöjessidor rullar löpsedeln om hur man gått in i väggen eller har en personlig kris. I själva verket har det väl kanske inte riktigt varit på den nivån även om man haft det lite svårt att komma på bloggmaterial. Men nu är jag iallafall tillbaka och ni kan med stor sannolikhet räkna med en del inlägg av erfarenheter jag varit med om framöver.

Tänk berätta lite om mina tjejproblem, eller ja, egentligen kanske det inte är tjejerna det är fel på, utan det är jag som är felet. Det är iallafall vad jag vill få dom och tro,,,,,,
I alla fall så träffade jag en tjej under i början av mitt tredje år på gymnasiet. Från första början var det hon som hörde av sig och visade sitt tydliga intresse. Jag, rätt nonchalant, var väl sådär intresserad men jag bestämde mig ändå för att ge henne chans. Vi bestämde oss för att ses en kväll, över en film, lite godis och jaa resten av paketet som en sådan kväll innebär. Pinsamma tystnader, lätta "ofrivilliga" beröringar och känslan av att hon är lite mer intresserad än mig.

Med låga förväntningar gick jag till en träff som visade sig bli en positiv överraskning för mig. Hon var trevlig, inte allför fjäskig, inte för stor panna, lespade inte osv...... det här kunde ju kanske bli rätt bra ändå! Hela kvällen avslutades med en puss, självklart på hennes initiativ, med på ett konstigt sätt tyckte jag inte hon var så på, som annars brukar vara ett av mina stora problem. Vi bestämde oss för att ses igen men det var där det hände nåt.

Dagen efter, började med ett sms på morgonen där det stod god morgon och att hon hade haft så trevligt igår osv. Jag svarade och vi smsade en stund. Någon timme senare, när jag befinner mig i skolan, piper telefonen till igen. "Hej hur är det? Vad gör du? PUZZ" Här börjar man ju ana lite oro, Hon har ju förfan nyss frågat hur jag mådde, dessutom sa jag att jag skulle till skolan också, vad fan tror hon? Snäll som jag är svarade jag iaf, lite halvt ointresserad, men ihopp om att detta agerande var en engångsförtelse. Men mitt hopp rann snabbt ut i sanden då hon efter lunch skicka ett nästan identiskt sms igen. Denna gång blir jag lätt irriterad men kan även bero på att hon avslutade med att skriva "tycker om dig, Sötiz!" På ett dygn hade hon gått från 0 till 350!!! Och höll dessutom på att sms jaga mig på ett sätt som nästan kan klassas som hets mot folkgrupp! Och att hon dessutom byter ut sina SSS till ZZZ ska vi inte tala om hur mycket jag vill hugga av mig armen och kasta den på henne!

Droppen kommer när vi är på stan ihop senare på eftermiddagen. Vi går in ihop inne på åhlens, jag drar mig bort mot musik hyllorna, och hon hittar något annat dylikt att kolla på. Att min då 1 och en halv minuts frånvaro då ska resultera i sms tror man bara händer i Kalle anka. " Hej! Vad gör du Sötiz? Puzzisar!" Jaa vaa faan trooor du ditt trekvartsmongo, jag är ju på åhlens med dig! 

Alltså tjejer kan vara på, ibland för på. Men frågan är om inte denna tjejen spelar i en helt annan liga! Ja menar trodde bara det var Zorros dotter som stavade allt med Z men denna tjejen borde nog kolla vad mamma gjorde på antonio banderas välgörenhetsgala i slutet av 80-talet!

//V