Guds bästa barn

Ja vem är egentligen guds bästa barn? Man har ju hört uttrycket " han är ju inte guds bästa barn", men då funderar man ju vem som egentligen är guds bästa barn! Jag har funderar lite över det här men till slut tror jag nog ändå att jag hittat svaret på denna fråga. Jag går tillbaka i tiden, ca 1 och en halv månad, jag och mina kompanjoner var och åt lunch på ett av stadens lunchställen. Plötsligt under våran måltid kliver en man in, nästan 2 meter lång, mörkhårig med glimtar av silver, rock, en liten halsduk snyggt knuten runt halsen och ett entourage på 4 st med sig. Men det som chockar en mest är hans aura när han kliver in på stället, han fullständigt äger hela rummet där han kliver in och han gör det endast med sin värme och sitt mjuka leende. Hans entourage svansar efter honom in och går snabbt och beställer lunch slår sig ner vid ett bord precis bredvid oss. Själv beställer han en kaffe latte och tar sig till bordet och frågar snabbt med sin mjuka och varma röst, " Ska vi inte sitta ute?" En i entouraget säger "nej det är så kallt!", okej säger mannen då sitter vi inne, på ett så ödmjukt sätt att man nästan blir tårögd. Mannen tar av sig sin rock och sin halsduk och slår sig ner vid bordet, bordet som står så nära vårat bord att vi nästan kan ta på hans aura. Plötsligt vänder han sitt ansikte mot vårat bord och vi ser vem mannen är, Ernst Kirchsteiger, Svt:s egen mysfarbror. Jag trodde aldrig man skulle kunna gilla en farbror som han men man kan inte låta bli. När han sitter där vill man bara krypa upp till han och be han berätta en saga för en och sen få somna i hans famn.
Under slutet på våran Lunch har plötsligt en kråka tagit sig in på stället och vi får plötsligt kontakt med Ernst då vi sitter och skämtar lite om kråkan och vad som kommer vara på Lunchmenyn under morgondagen. Under det här tillståndet är jag nog så nära nirvana man kan komma och det är aboslut ett av mina topp 3 moments här i livet. Hela situationen avslutas med att Ernst, ödmjuke Ernst, reser sig för att hämta personal och hjälper dom att få ut kråkan i friheten. Jag inser då att jag träffat han, Guds bästa barn......


// V


Kommentarer
Postat av: Bolund

Det känns nästan som upplevt det efter denna läsning...

2008-10-21 @ 12:03:48
Postat av: Tobbeen

haha jag satt bredvid honom på ett inrikesflyg för ett halvår sen, och jag känner verkligen igen mig. då satt jag bara och väntade på att han skulle låta mig lägga huvudet på hans axel och drömma mig iväg...

2008-10-21 @ 12:44:19
Postat av: Lena

Tack grabbar. I whiskeygänget har vi funderat på att bjuda in honom till oss, nu behöver vi inte fundera längre.

2008-10-21 @ 16:08:14
Postat av: Anna

Viktor, du diktar så man tror man var där

2008-10-21 @ 20:28:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0