Ambivalenta pojkar

Nu när de mörka höstkvällarna blir mörkare, så blir jag ofta att tänka att det är ganska läskigt att gå hem själv. Jag kommer snabbt att tänka på min barndom då jag hade många vidriga mardrömmar! Men det är framförallt en mardröm som sticker ut lite och var återkommande i många nätter under min barndom. Ötzi-ismannen, fy faaan va äcklig han var! Jag hade sån ruggig oflyt, jag var 7 år och hade precis ätit min frukost under söndagsmorgonen när ett reprisavsnitt av "vetenskapen värld" drar igång! Det handlade denna gången om Ötzi-ismannen som hade hittats infrusen i en glaciär i dom italienska alperna. Och när jag då får se bilder på detta äckliga, föruttna monster, blev jag likblek och bytte snabbt kanal. Men det enda som satt på näthinnan efter det jag sett var äckelötzi. När jag senare ska gå och lägga mig ligger jag sömnlös. En skugga rör sig i rummet, var det ötzi kanske? Längst ner i fotändan är det knöligt och konturen ser konstig ut, kan det vara ötzi? Efter det var inte en natt sig lik, Jag började bygga vallar av gosdjur runt om mig, för att skydda mig mot äckelötzi! Faan ta svt, fan ta vetenskapens värld och faan ta e-types pappa som förstörde en oskyldig lågstadiekilles sömn!


// V