Ambivalenta pojkar

Idag skulle en mobil inköpas på The Phone House och tydligen var det fler som hade ärenden där. En kvinna hade problem med sin telefon och butiken fylldes snabbt. Eftersom en av de två anställda på butiken var hemma och sjuk blev bristen på service påtaglig. Tiden gick och missnöjet började sprida sig.
En man, i runt 60 års åldern, som stod bredvid oss började tröttna på att det tog sån tid. På typiskt svenskt vis vågade han inte öppet uttrycka sitt missnöje eller ens fråga om hur lång tid problemet skulle ta att lösa, utan istället muttrade han för sig själv: Det här har jag fan inte tid med. Och han gick från butiken.

Genast började vi skämta om servicen. A stod i kön och vi skämtade om att han skulle ansöka om jobb på butiken när det var hans tur att få hjälp. Men en välfylld butik i Sverige kan man väl inte skämta högt om sådant? Runt omkring började folk le åt problemet och den annars så tryckta stämningen som kan infinna sig i lokaler där man befinner sig tillsammans med främlingar försvann. Vi hade lyckats skoja till det till en sån grad att folk nästan tyckte det var underhållning att vänta, vi hade lyckats skapa en osvensk stämning och det händer inte var dag.

Veckans uppdrag här på ambivalenta blir att försöka få bort den stela stämningen i det svenska samhället. Tror vi kan behöva ett lycka till...

//F