Ambivalenta pojkar

Hej hej, var ett tag sen jag skrev här. Mycket har hänt sen sist och det är en stor anledning till min dåliga ork till att blogga. Även om det varit överflöd av människors dumhet ute i världen har jag inte haft ork att såga. Känns ju inte så kul att få en kniv i ryggen av sin bloggkamrat som fått blogghybris bara för att han lyckats skrapa ihop 2 inlägg på en vecka och tyckte det var tillräckligt för att få såga sina bloggkamrater, men det var tillräckligt för att det skulle rinna över för mig, så jag antar att jag i slutändan ändå tackar F,  för han liksom jag älskar att såga och detta var nog sättet att väcka mig ur min dvala.

Som sagt har jag lyckas se genom fingrarna på saker som egentligen borde varit självklart bloggmaterial på denna bloggen. Men jag kanske ska börja lite kort och berätta om mitt eget liv den senaste månaden och såga det lite.

Jag har ju som sagt lyckats kommit hem till Dalarna efter tiden i Karlstad och har väl i stort sätt bara jobbat efter det. Jo ni hörde rätt, JAG JOBBAR. Det skulle kunna förklara bristen på bloggandet också. Sen har jag även haft fullt upp med att gråta ut för att jag fått nobben av en tjej som jag gillade, okej lite överdrivet kanske, tror till och med dom med svininfluensan lidit mer än jag gjort. Men klart att det aldrig är kul att få nobben, men det är väl så med tjejer som tror dom är lite för bra, en dag kommer tiden ikapp och fan vad dom kommer ångra sig. Ska väl tilläggas att jag kanske någonstans gjort mig förtjänt av detta också, jag är ju inte direkt guds bästa barn jag heller.

Men roligast är ändå folk i omgivningen som försöker motarbeta en, bygga en teori runt mig på olika rykten som dom hört. Mitt rykte som jag just nu har är att "jag är inte att lita på när det gäller tjejer", det bygger på att jag träffat tjejer som jag sedan inte riktigt fastnat för och då skitit i det. Typ som att jag skulle ha lurat dom till att göra saker som dom egentligen inte vill. Om dom tycker det kanske dom borde se över sig själva och sin egen intelligens. Okej, jag kanske träffat 2-3 samtidigt, men vad gör det egentligen? Jag har ju inte lovat någon av tjejerna nåt har därför inga skyldigheter, men just ja, vi lever i Sverige och då är det en i taget som gäller. Därför är inte jag att lita på och borde därför stenas till döds av hela den kvinnliga befolkningen.

Något som jag också är less på är allt jävla spel som ska vara när man träffar någon. Man får inte säga att man gillar någon för fort, även om man gör det så "får man inte" säga det till personen, för då är man tydligen "för på". Utan man måste hela tiden tajma allt man gör, minsta steg. Man måste gå en jävla labyrint för att vissa ska öppna sig lite. Och sen tycker dom jag inte är att lita på, jag säger iallafall till när jag gillar någon eller tvärtom, men då är man ju för på.......

Sluta tolka så jävla mycket tjejer och slappna av lite. Ni bygger upp något runt er själva som ger er dåligt självförtroende, att ni måste ha just den pojkvännen(som inte säger att han gillar en för sent eller för tidigt) eller se ut som precis den kändisen. Ni skapar ju er själva oro! Det blir jävligt svårt att leva med dom kraven.

Vart tog alla tjejer med motivation och egna drömmar vägen?

// V